Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla Syberg vid sina böcker... isynnerhet historiska
böcker. Men ger man en riktigt god bok åt Ben, då
får man den suraste min i verlden och inom fem
minuter är han sin väg — Gud vet hvar!
— Åh ja, — men vintertid läser han nog så
mycket —
— Men hvilka böcker! Sina skolböcker just jemt
så mycket han det måste, men annars endast sådana
han sjelf gräfver upp ur packlårarna på vinden eller
söker fram från öfversta hyllan i bokskåpet... bara
romaner. Och väl är det om det inte fins dåliga
böcker bland dem... fast hon sjelf, mamma, för sin del
ingalunda trodde att det fans dåliga böcker i huset.
Syster Emmi märkte att mamma var vid dåligt
lynne, — hon hade ju också så mycket att tänka på, hela
jordbruket bland annat, medan pappa var borta. Ben
hade verkligen bort ha urskiljning nog att inte nu
göra henne sorg när hon var så lättretlig och sjuk dertill.
Borta på sveden hade Ben ingen tid öfrig att
göra den ena eller den andra sorg. Elden kunde slippa
öfver till skogen hvilken minut som helst, sedan
vinden middagstiden slagit om och vuxit i styrka. Midt
i röken med en lång tallruska i händerna, sotig och
klibbig af kåda, piskade han den heta askmörjan så
de små lågorna, som ännu kyttade här och der bland
tufvorna, qväfdes allt efter hand, just som de hotade
kasta sig öfver gränsdiket åt skogen till. Men hett
var det — uh! Ty tio famnar längre bort, rakt upp
i vinden brann sveden med full fart och kastade
hela sitt regn af gnistor och väldiga, stickande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
