Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Sammanfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
SAMMANFATTNING.
drama. Ett ofullständigt moderskap, så att säga stympadt
och ohjälpligt förgiftadt redan vid vaggan, blef en följd
däraf. Ärelystnaden och politiken, som gjorde Katarina
till inkräkterska först af makens och sedan af sonens
rättigheter, gynnade tydligen ej utvecklingen af hennes känslor
i den riktning, som naturen och moralen kräfva. Det är
emellertid ej bevisadt, att hon hade någon andel i sin mans
död, lika litet är det bevisadt, att hon velat göra sin son
arflös, och det är en känd sak, att hon var den bästa bland
farmödrar.
Då hon kom till Ryssland fann hon på tronens
trappsteg en form af härskare-fféiawcAe, som motsvarade liknande
företeelser vid de andra europeiska hofven. Favoriter
regerade där allt sedan Peter I:s död vid sidan af kejsarinnor,
hvilka af en sällsam slump befriats från äktenskapets band
och stolt satte sig öfver moralens bud.
Ensam på den höjd, dit några djärfva unga män hjälpt
henne att klättra upp, följde Katarina sina företräderskors
exempel, men i större stil. Hon sökte också att i denna
nya form fortsätta det förbund mellan politik och kärlek,
hvarmed hon gjort försök redan före sitt uppstigande på
tronen, ock det lyckades henne också till en del. Krims
eröfrare var hennes gunstling och premierminister. Hon
älskade honom uppriktigt. Likaså älskade hon Lanskoj,
kanske också Mamonof och måhända ännu flera. Var hon
älskad tillbaka? Det vet man icke bestämdt. Motsatsen
trädde åtminstone aldrig fram i öppen dag. I brist på kärlek
visste hon alltid och ända till sin död att ingifva respekt.
Det var en ovanlig kvinna och en stor regentinna. Som
kvinna har hon bevisat, att hennes kön var i stånd att
svinga sig upp i jämnhöjd med den högsta ställning och
de högsta plikter; som suverän har hon gjort lika mycket
för Rysslands storhet som själfve Peter I. Dock icke, som
man sagt, genom att föra in sitt adoptivfosterland på den
europeiska civilisationens vädjobana: Ryssland är ej mera
europeiskt i dag än det var för två hundra år sedan. Det
är, som man mera träffande sagt, hvarken Europa eller Asien,
det är den sjette världsdelen. Detta Ryssland, som är och
tycks skola förblifva någonting för sig, som, medan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
