Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJELIF. STORFURSTEN PAUL.
49 &
lingarna därom mellan Petersburg och Pawlowsk: hvarje dags
dröjsmål kostade henne 12,000 rubler. Däraf kan man sluta
sig till kostnaderna för hela denna resa, som hade hela
Europa till häpen åskådare.
Medan hon ledde Alexanders och Konstantins uppfostran,
hade Katarina tillfälle att tillämpa de idéer hon i det
afseendet gjort till sina. Framgången af detta försök tycks
ba varit tvifvelaktig. Kejsarinnan synes nästan ha varit
den enda, som var nöjd med de framsteg hennes lärjungar
gjorde. La Harpe bland andra delade ej hennes åsikt. Han
beklagade sig flera gånger öfver de dåliga anlag och de fel
han upptäckte hos den äldre. Han har anfört flera ganska
fula drag af honom. Den unge svenske konungens ankomst
1796 gaf hofvet anledning till jämförelser, som ej voro till
de bägge ynglingarnes fördel. Katarina gjorde emellertid
sitt bästa, lät ej ens vilseleda sig af sin kärlek och iakttog
nog äfven erforderlig stränghet. En dag märkte hon, att
man vid vaktombytet under det kejserliga palatsets fönster
höll truppen under vapen längre än som behöfdes; det var
till de små storfurstarnes förnöjelse. Hon skickade genast
efter deras guvernör och grälade duktigt på honom.
Stats-göromålen, framför allt de militära göromålen, voro ej för
barns nöje. Om storfurstarne beklagade sig, behöfde man
endast säga, att farmor hade förbjudit det. Det var att
åtminstone vid ett tillfälle tillämpa en mycket klok princip.
Men kanske hela systemet ej var genomsyradt af samma
vishet.
Katarina var den, som belt och hållet skötte om sina
sonsöners och sondöttrars bortgiftande. Föräldrarne blefvo
ej ens frågade till råds. Det blef Paul knappast, då det
gällde hans eget giftermål. Elfva tyska prinsessor kallades
i tur och ordning till Ryssland af kejsarinnan, som var
angelägen att skaffa sin son och sina sonsöner någonting
riktigt bra: tre prinsessor af Darmstadt, tre prinsessor af
"Wurtemberg, två prinsessor af Baden och tre prinsessor af
Koburg. Man valde i högen. Prinsessorna af Wurtemberg
reste endast till Berlin, emedan Fredrik varit nog ridderlig
att fordra, att Paul skulle resa mer än halfva vägen för att
möta sin trolofvade. Det var prins Henrik af Preussen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
