Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
import, i hvilken Sumarokof ryckts ned, likaså Kerasskof,
då han rimmade ihop Rossiaden, och Bogdanowitsch, då han
i sin Duschenka öfversatte de smaklösheter, som i
århundraden hämtats ur Psyches kärlekshistoria; Kniajnin,
Won-Wisin och Lukin ge nationalteatern några intressanta pjeser.
Kniajnin skrifver Skräflaren, en komedi, som är klassisk
inom den rent ryska litteraturen, och med Wadime i Nowgorod
försöker han sig på det historiska dramat, hämtadt ur
folktraditionens lefvande källa. Won-Wisin, Rysslands Molière,
förlöjligar i sin Brigadier de moskovitiska Trisotin’ernas
uppfostran genom läsning af franska romaner och gycklar
i Den omyndige med den aristokratiska ungdomens lärare,
som man med stora kostnader hämtar från utlandet. Men
dessa nationella dramer äro icke Katarinas. Hon går aldrig
och ser dem utom under sina sista år, då en nyck eller
snarare politiken väcker hos henne en öfvergående böjelse
för de ur landets historia lånade ämnenas iscensättning.
Litteraturen, vare sig nationell eller icke, känner sig
emellertid så föga beskyddad af henne, att medarbetarne i
Sobiessiednik, en tidskrift grundad af furstinnan Daschkof,
ej våga underteckna sina artiklar och att till och med
vissheten att ha kejsarinnan till medarbetare ej kan öfvervinna
deras motvilja i det hänseendet eller lugna deras rädsla.
Och de ha alldeles rätt, om man tänker på det öde, som
drabbade furst Bjelossielski, hvilken skrifvit en så vacker
»Epître aux Français» och erhållit ett så smickrande svar
från Voltaire om de »lagrar han kastat till hans landsmän
och som återfallit på honom själf», och som, då han var
minister i Turin, föll i onåd och återkallades utan att ha
begått något annat brott än att vara spirituell, att visa det
i sina depescher och svarfva till smakfulla verser. Kniajnin
fick också pröfva på, hvad det kostar att odla den nationella
historiska dramen. Hans Wadime i Nowgorod blef
sönderrifven på kejsarinnans befallning och hade så när blifvit
uppbränd af bödeln.
En akademi, grundad 1783 efter franska akademiens
mönster på initiativ af furstinnan Daschkof, är den enda
minnesvård den ryska litteraturen erhållit af en kejsarinna,
hvilken Ryssland i andra afseenden har att tacka för så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
