- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
354

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon ämnade dra i krig icke allenast mot sultanen, utan
äfven mot hans allra kristligaste majestät. Och det var
franska
hon skref till Tschernischof:

»Turkarne och fransmännen ha tagit sig det orådet före
att väcka katten, som sof, och nu skall katten kasta sig
öfver råttorna, och ni skall få se det ni får se, och man
skall tala om oss, och man har inte väntat sig allt det
kolorum vi skola ställa till, och turkarne skola bli slagna,
och fransmännen skola öfverallt bli behandlade så som
korsikanerna behandla dem...»

Hon satte nu stort värde på korsikanerna, tydligen
endast på grund af den behandling hon väntade att de skulle
låta sina förtryckare undergå. I juli 1769 skickade hon efter
ett porträtt af Paoli från London, och hon sade vid det
tillfället: »Paolis porträtt skulle glädja mig ännu mera, om han
själf fortfor att visa tänderna mot våra fördömda skurkar,
de afskyvärda fransmännen.» Och liksom hon öfverallt sökte
efter fiender till Frankrike, ansåg hon sig också alltjämt
vara föremål för dess ovänskap.

De för öfrigt ganska fåtaliga fransmän, som vid den
tiden vistades i Petersburg, hade ingen afundsvärd lott.
Polisinspektören Longpré säger 1783, att de engelska
undersåtare kraftfullt beskyddas af sina konsuler, som åtnjuta
en betydande myndighet, fransmännen däremot äro utan
försvar öfverlämnade åt godtycke och orättvisa.

»De flesta äro juvelerare och modehandlare. De förra
få ganska lätt sälja till de förnäma herrarne hvad som
behagar dem, men för att slippa betala tillsäga de senare
köpmannen att komma tillbaka i morgon men behålla dock
varorna. Köpmannen kommer igen, men får till svar, att nådig
herrn inte är hemma. Sedan man länge låtit honom komma
och gå, ger man honom en afbetalning, men om han förnyar
sina besök ofta och det tröttar ut nådig herrn, låter han
hälsa honom genom en af sina lifegna, att han skall få
femtio käpprapp. Den olycklige köpmannen måste alltså
vänta, tills det behagar hans gäldenär att betala honom
halfva köpesumman, och med detsamma får han det
beskedet, att det inte är värdt, att han kommer tillbaka, ty
de saker, han sålt till honom, voro icke värda mera, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free