Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han lefver icke i denna världen, ty han är okunnig om
hvad till och med gatpojkarne veta, eller också säger
han mindre än han vet.» Då furst Repnin skrifver från
Warschawa, att under ett samtal, som han haft med
preussiska sändebudet, baron Goltz, denne har erkänt, att hans
herre kungens befallningar ej tycktes honom förenliga med
hans undersåtars bästa, ehuru de kanske äro det med
suveränens, antecknar hon: »Har han då en annan ära än
sina undersåtars väl? Det är sådana där besynnerligheter
jag aldrig kan få in i min skalle!» År 1780 under sitt
första besök hos tsarinnan hör Josef II talas om denna
arbetsmetod och förvånar sig däröfver. Men ända till detta
sammanträffande, som spelade en afgörande roll i Katarinas
historia, hade Panins inflytande som chef för
utrikesdepartementet varit mycket stort. Det var det, som trots allt, ja
till och med trots kejsarinnans personliga motvilja, bibehållit
de band, hvilka förenade hennes politik med Preussens. Men
Josefs ankomst blef anledningen till en omkastning.
Katarina fattar ett djärft beslut, försätter sin minister i
overksamhet och afslutar på egen hand det nya förbundet, som
för henne öppnar strålande utsikter åt Svarta hafvet till.
Och snart räknas Panin ej längre. Allt hvad som behöfs
är en simpel skrifkarl, som fogligt utför den kejserliga
tankens inspirationer. Det finns en förträfflig sådan
handtlangare: det är Bezborodko. »Egentligen har kejsarinnan
ej längre någon minister,» skrifver markis de Vérac i
september 1781.
Huru öfverlägsna de intelligens- och i synnerhet
karaktersgåfvor än äro, som Katarina härvidlag lägger i dagen,
har dock äfven denna personliga politik ofta sina svaga
stunder. Hon har anfall af omotiverad entusiasm, som
åtföljes af ett lika omotiveradt uppvaknande ur
förtjusningsfebern. Hennes fantasi spelar hufvudrolen. Kvinnan
framträder för ofta jämte regentinnan. Det är en kvinna, och
en vredgad kvinna, som i juli 1796 uppsätter en instruktion
för grefve Budberg, Rysslands minister i Stockholm, afsedd
att bringa den svenske konungen att ta reson; han ämnar
nämligen resa till Petersburg utan att på förhand förbinda
sig att gifta sig med kejsarinnans sondotter. Må han då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
