Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finanspolitik. Hurudana Rysslands finanser voro vid hennes
uppstigande på tronen, omtalar hon i en dagbok, hvaraf vi
olyckligtvis endast ha ett fragment kvar:
»Jag har funnit den i Preussen kantonerade arméen
utan sold sedan åtta månader; i statens kassa för 17 millioner
rubler obetalade invisningar; en myntcirkulation af 100
millioner rubler, däraf 40 millioner i kontanter utförda till
utlandet; nästan alla handelns grenar monopoliserade af
enskilda personer; tullinkomsterna förpaktade för två
millioner; ett lån på två millioner sökt i Holland af kejsarinnan
Elisabeth, men utan resultat; ingen kredit och intet
förtroende i utlandet, inom landet bönderna i uppror öfverallt
och på vissa trakter till och med godsägarne beredda att
följa deras exempel ...»
Det var resultatet af den styrelsereform, som Peter I
hade förefunnit i gällande kraft, som han ej hade försökt
att ändra, som hvilade på ett system af idéer och
traditioner, ett direkt arf efter det tartariska väldet och de asiatiska
sederna, och som utmynnade — icke ens i ett regelmässigt
tillgodogörande, utan snarare i en sköfling af alla landets
ekonomiska resurser. Vi ha för några år sedan, i en åt det
stora kejsarrikets finanser ägnad uppsats, karakteriserat
detta system på följande sätt:
»Man lade skatt på allt hvad man ansåg beskattbart,
ända till muschikernas långa skägg, som måste betala
införselskatt vid städernas tullportar! För att drifva in
skatterna vädjade man till eld och svärd, militäriska afrättningar
och en sinnrik tortyr, resultatet af seklers erfarenhet. Då
skattkammaren var tom, förpaktade man dess inkomster,
sålde dem eller gjorde dem till föremål för utlottning. Då
ställningen ändå var förtviflad, beslöt man sig för att lägga
beslag på det hela i stället för på en del, på det beskattade
föremålet själft i stället för på skatten, och man inrättade
1729 »Ämbetsverket för konfiskeradt gods.»
Hvad gör Katarina åt dessa förhållanden? Till en
början söker hon palliativ. Hon ställer sin enskilda kassa till
statens förfogande. Sedan försöker hon förbättra själfva
organisationen af finansförvaltningen. Hufvudfelet i denna
organisation är bristen på enhet: rikets finanser äro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
