Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det turkiska kriget, Polens delning och kampen med
Pugatschef afhöllo Katarina i åtta år från alla nya försök
på en bana, där »hennes tur» ej hade velat följa henne.
Under denna långa tid befästades den godtyckliga
envåldsmakten seger. Kanonerna, de peremptoriska ukaserna och
knutpiskan förde ordet. Då polisprefekten i Petersburg,
Tschitscherin, i september 1773 låtit obarmhärtigt piska
domestiker, som tillhörde åtskilliga högt stående personer, anförde
vice kansleren, furst Galitzin, klagomål å sina tjänares
vägnar. »Jag gör ingen skillnad mellan mina undersåtar,
hvarför skulle då Tschitscherin göra det?» svarade
kejsarinnan. Det var nu hennes sätt att uppfatta jämlikheten.
Då ett visst stillestånd 1776 inträdde i den yttre
politiken, vaknade ånyo Katarinas intresse för hennes forna
planer, men den ifver hon fordom visat hade slocknat.
»Lagstiftningsmanien haltar på bägge benen,» skref hon
till Grimm. »Jag återfinner emellertid då och då åtskilliga
vyer, men icke öfver det hela, denna helgjutna totalbild,
hvari alla särskilda delar infogade sig själfmant, somliga
med spetsen uppåt, andra nedåt, men alla förunderligt väl
inpassade i samma ram. Jag vet icke, hvad det beror på,
om det är materialet eller mitt hufvud, men framstegen äro
sällsynta; det är en långsam och oafbruten feber, utan
kraftansatser ...»
Å andra sidan ertappa vi samtidigt hennes penna med
en fras, som bevisar, att hon, inseende sina forna villfarelser,
har gått till botten med saken och slutligen insett, hvarpå
ett lands lagstiftning bör stödja sig. Voltaire hade skickat
henne sin Prix de la justice et de l’humanité, enligt hans tanke
afsedd att tjäna till grundval för en rysk
brottsmålslagstiftning. Om Katarina gaf hundra louisdorer till förste bäste
pennfäktare, skulle hon ha hvad hon behöfde, trodde han.
Men det är icke så man skapar en lagbok, anmärker
Katarina i ett bref till sin förtrogne. »För att göra det, måste
man dyka ner i människornas hjärtan, i erfarenheten, i en
nations lagar, seder och bruk, och icke bara i börsen.» Hon
studerar 1779 de danska lagarna, »för att få veta, hvarför
enligt Tristram Shandy alla människor i detta land äro
jämngoda; huru mycket man än bråkar sin hjärna, kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
