Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att berusa sig och framlämna till hennes majestät någon
böneskrift, detta vid straff af knutpiska och tvångsarbete.
De lokala myndigheterna skola dessutom vaka öfver, att
kejsarinnans genomfart ej ger anledning till någon
prisstegring på lifsmedel. Furst Schtscherbatof berättar å sin
sida, att man i Moskwa hade kört bort alla tiggare, för
att tsarinnan ej skulle få se dem. »Kejsarinnan har
betraktat, men hon har icke sett» (vidiela i ne vidala),
tilllägger han, begagnande sig af en oöfversättlig ordlek.
Hon har sett utan att förstå. Det är på det sättet hon
har kommit till den öfvertygelsen, att »det ej finns några
magra människor i Ryssland», enligt hvad hon en dag
försäkrar Grimm.
Men hela eröfringen och ordnandet af den tauriska
halfön voro i Patjomkins hand blott ett kolossalt féeri, som
sattes i scen af denne märkvärdige improvisatör och
försvann med honom. Då man ser honom i verksamhet, vet
man ej, hvad man skall beundra mest: hans utomordentliga
driftighet och hans fruktsamma fantasi eller den oerhörda
naivitet, hvarmed både Katarina och han ta på fullt allvar
denna skapelse, som måste kallas en galenskap, en dröm och
en barnslig mystifikation. Uppgiften är att förvandla en
ödemark till ett odladt, ordnadt, befolkadt land, bebodt af
industri och konst, och det gäller att göra detta på fyra år,
som genom ett trolleri. Patjomkin griper verket an. Han
låter skogen växa upp ur stepperna, skickar efter frön till
alla slags kända grönsaker, planterar vingårdar, odlar
mullbärsträd till uppfödande af silkesmaskar, bygger fabriker,
teatrar, palats, kaserner och katedraler. Han betäcker halfön
med präktiga städer. Dessa städers historia är
häpnadsväckande. De exempel, som Amerika i våra dagar erbjuder
i samma genre af ögonblicksimprovisationer, äro här
öfverträffade. År 1784 söker man en plats för provinsens
hufvudstad, som skall heta Jekaterinoslaf till Katarinas ära. Två
månader efter det platsen är bestämd, tänker man redan på
att där grundlägga ett universitet, öppet icke allenast för
infödingarne, utan också för de utländingar man ämnar
locka dit från alla Europas väderstreck. Snart visar sig en
här af arbetare på Dnjepers högra strand, på den utvalda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
