Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han född eller ej? Skall han komma? På det beror allt.
Om han finnes, skall han sätta foten emot det yttersta
förfallet, och det skall stanna där han befinner sig, i
Frankrike eller annorstädes.»
Revolutionsmännen före Napoleon få naturligtvis sin
beskärda del af kejsarinnans vrede och hennes stränga
domar. La Fayette kallas nu: »Tölp den Store». Mirabeau
bemöttes i början bättre. De loford, som af
Petersburggazetten slösas på hans sent vaknade lojalitet antyda, att
man ej är okunnig om tribunens förbindelser med den ryska
legationen i Paris och de tjänster, som denna anser sig
kunna vänta af honom. Men efter hans död går Katarinas
personliga åsikt om honom i motsatt riktning:
»Mirabeau,» skrifver hon till Grimm, »var vår tids
koloss eller vidunder, ty i en annan tid skulle han ha blifvit
skydd, afskydd, fängslad, hängd, steglad, o. s. v.»
Och tre dagar därefter:
»Jag tycker icke om den heder, som bevisats Mirabeau,
och jag förstår icke skälet, så vida det inte varit för att
uppmuntra skurkaktigheten och alla laster. Mirabeau
förtjänar Sodom och Gomorras aktning.»
Hon har också fått helt andra tankar om Necker:
»Jag delar herr F:s (?) åsikter om Mallet du Pan och
den vämjelige och dumme Necker; jag finner dem icke
allenast förhatliga, utan äfven sladderaktiga och tråkiga i
högsta grad.»
Hon är icke nådig emot hertigen af Orléans:
»Jag hoppas, att ingen Bourbon mera skall vilja bära
namnet Orléans, efter den afsky, som den siste bäraren af
det namnet väcker.»
Abbé Sieyès affärdar hon kort:
»Jag gillar abbé Sieyès’ hängning.»
Det måste rättvisligen erkännas, att revolutionärerna
betala henne med samma mynt. Volney skickar tillbaka
den guldmedalj, hvarmed kejsarinnan fordom hedrat honom.
Sylvain Maréchal låter i sin »Kungarnes yttersta dom»
Rysslands härskarinna vara stadd i ett löjligt slagsmål med
påfven, som kastar sin tiara i ansiktet på henne, hvarefter
kejsarinnan med alla sina medbrottslingar uppslukas af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
