Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Formen för detta gyckelspel, som ökar antalet af
gyckelspelen i denna världen, utgör en sammansättning af
religiösa ceremonier och barnlekar och vittnar otvetydigt om
det land, hvarifrån det leder sitt ursprung och fått sin
nationella karakter. Det är ett land, som vimlar af kloster,
kongregationer, ordensbröder, lekmannabröder, kanoniker,
abbotstift, prebenden o. s. v. Alla individer, som lefva i
dessa stiftelser, aflägga de mest storartade löften man kan
tänka sig. Gagnlösheten för mänskligheten af dessa
inrättningar har emellertid blifvit så fullständigt bevisad i de
mest upplysta länder, att man varit allvarligt betänkt på
att minska deras antal. Den, som gör det goda för det godas
egen skull, behöfver hvarken gyckelspel eller lika löjliga
som intetsägande teaterkostymer.»
Hon vill också följa »de mest upplysta länders» exempel.
A propos det missnöje, som indragningen af några tyska
kyrkogods väckt hos påfven, skrifver hon:
»Det är bra mycket väsen för ett dussin eller ett tjog
kloster mer eller mindre i världen! Som om dylika
indragningar aldrig ägt rum! Då jag får lust att upphäfva ett
kloster, säger jag helt enkelt till dem: ’Flytta till ett
annat!’ och sedan talas det ej vidare om den saken, och
ingen tar vid sig för det.»
Men det hindrar icke, att hon den 4 april 1790, då hon
skrifver till amiral Tschitschagof, som står i begrepp att
ta ett liftag med den svenska flottan, skickar till honom en
helgonbild. Amiral Spiridof bar på sig en sådan under
slaget vid Tchesmé. Är icke detta ett gyckelspel? Men
icke nog med det. Då hon undertecknar brefvet med sitt
namn, gör hon korstecknet. Och det är en åtbörd, som icke
är främmande för henne, ty hon gjorde på samma sätt två
år förut, då hon skickade amiral Greigh stridsorder. Är
hon ärlig härvidlag? Man skulle kunna tro det. Men nej,
det är endast spel, mise-en-scène, en regeringsprocedur, ty
hon ger själf följande förklaring: »Det finns personer, som
förblanda vidskepelse med gudsfruktan, men man måste
begagna sig af de gängse åsikterna.» De tappra amiralernas
tro på helgonbildernas kraft är således endast vidskepelse,
och hvad Katarina gör därvidlag, gör hon endast af hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
