Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 2. Intelligens. Kvickhet. Bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter det första grundligare anloppet. Men i betraktande
af det vunna resultatet äro Katarinas sålunda omtalade
författaremödor nästan löjliga. Hon hade för öfrigt tömt
eller trott sig tömma en påse, som var ganska lätt att ersätta,
ty den var icke hennes egen. Hon träffade sedan på flera
andra att sätta i stället.
Fanns det någonting i hennes egen påse? Ja, först
och främst mycket sundt förstånd, märkvärdigt nog förenadt
med en stor rikedom på fantasi. Hon har tillbragt sina
trettiofyra regeringsår med att bygga luftslott, praktfulla
byggnader utan grundval, som försvinna i rymden vid minsta
fläkt. Men en dag befanns det, att en sten, en enda sten,
liksom genom ett underverk låg där på marken i hörnet af
den fantastiska byggnaden. Det var Katarina, som hade
anbragt den där, och det var resultatet af hennes sunda
förstånd. Det ryska folket, detta godmodiga folk, som ännu
hvarken har lärt sig räkna eller köpslå eller tvista med dem,
som regera det, gjorde det öfriga. Det släppte till sin svett,
sitt blod, och liksom de egyptiska stenkolosserna, alstret af
tusentals okända existensers ansträngningar, reste sig
byggnaden, trots allt, och antog materiell form. Sålunda
fullbordades eröfringen af Taurien. Det var en dröm af
Katarina, omsatt i handling och förvandlad till en
äfventyrsroman af Patjomkin. Men hörnstenen uppenbarade sig
plötsligt i en hamn vid Svarta hafvet, och den dagen
skapades det nuvarande Krim.
Katarina har emellertid genom sina snillegåfvor vunnit
och till och med bländat dem, som hon försatt i tillfälle
att döma därom, och bland de öfverlägsna andarna t. ex.
Diderot, för att endast nämna honom. Det är antagligen
en synvilla, en konstlad effekt af ett slags trollmakt
sammansatt af flera skilda element: den öfverlägsna viljekraften,
den storartade konsten att sätta i scen, som vi redan känna
till, och ett tredje element, öfverraskande, oväntadt, nästan
osannolikt hos denna nordtyska: en ovanlig, svindlande
liflighet, som man har svårt för att ej tro vara alstrad under
söderns varma sol. Genom ymnigheten och färgrikedomen
af de ord, som trängdes på hennes läppar, genom den
svada, ty det är rätta ordet, som hon använder vid alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
