Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes frikostighet, som blifvit till ett ordspråk, är
icke blott anlagd på att blända. Grimm delar ofta ut å
hennes vägnar stora anonyma gåfvor. Hon inlägger
stundom däri mycken finkänslighet och en intagande grace.
»Ers kunglig höghet,» skrifver hon till grefven af Artois,
då han står färdig att lämna Petersburg, »vill säkerligen
ge några små presenter till dem, som ha omgifvit och tjänat
er under er vistelse här. Men som ni vet, herr grefve, har
jag förbjudit all handel och all gemenskap med det
olyckliga Frankrike; ni skall fåfängt försöka att få köpa dessa
bagateller i staden, de finnas icke i Ryssland annat än i
mina rum; jag hoppas därför, att ers höghet håller till godo
med dem från sin tillgifna väninna
Katarina.»
Hvad som fattas henne härvidlag liksom i många andra
afseenden, det är måtta. Det erkänner hon själf uppriktigt:
»Jag kan inte ge,» säger hon, »jag ger för mycket eller för
litet.» Det ser ut, som om ödet, då det lyft henne så högt
upp, beröfvat henne sinnet för proportioner. Hon är antingen
slösaktig eller girig. Då hon uttömt sina resurser genom
sina stora utgifter och sin öfverdrifna frikostighet, känner
hon sig ha »ett stenhjärta», då det gäller att afslå böner,
som äro högst berättigade och värda det största intresse.
Tredjedelen af pensionen är den enda ålderdomsförsörjning
hon ger åt furst Wiazemski, som har tjänat henne i trettio
år och hvars tjänster hon satt värde på. Han dör af sorg
däröfver; han hade upphört att vara henne till behag.
För dem, som behaga henne, och så länge de ha den
lyckan att göra det, står hennes kassaskåp vidöppet. År
1781, då grefve Branicki gifter sig med en nièce till
Patjomkin, ger hon 500,000 rubler i hemgift till den unga
bruden och lika mycket till hennes man för att betala hans
skulder. En dag roar hon sig med att tänka ut, hvad de
förnämsta personerna vid hennes hof sannolikt skola dö af.
Ivan Tschernischof skall dö af vrede, grefvinnan Rumiantsof
af att ha blandat kort för mycket, fru Wsiewolodsky af för
mycket suckande. Och så vidare. Hon själf skall dö — af
beskedlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
