- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
159

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej tro sina ögon. Han rusade som en galning genom de
tomma rummen, letade i alla vrår, genomsökte trädgårdarna,
återfordrade kejsarinnan af alla ekon. En svärm af förskräckt
hoffolk följde efter honom under dessa fruktlösa spaningar.
Man måste väl slutligen erkänna det, som låg i öppen dag.

Hvad hade händt? Det veta vi icke på pricken. Den
osäkerhet, de motsägelser, som redan förbryllat oss under
gången af denna skildring, dyka åter upp på den punkt,
dit vi nu ha kommit. Furstinnan Daschkofs berättelse tycks
misstänkt i många afseenden, och Katarinas tål ingen
granskning. Natten mellan den 8 och 9 juli skulle Katarinas
väninna ha blifvit väckt af en Orlof, som meddelade henne
underrättelsen om, att en af de sammansvurne, kapten Passek,
blifvit arresterad. Det var det samma som att komplotten
var upptäckt och att de, som deltagit däri, voro förlorade.
Furstinnan Daschkof tvekade icke. Hon gaf befallning, att
man genast skulle allarmera regementet Ismajlofski, det man
var mest säker på, bereda det på att ta emot kejsarinnan och
på samma gång hämta henne från Peterhof. Så skedde. Men
Orlofarne kände sig till en viss grad tveksamma. Den
yngste, Teodor, kom tillbaka efter några timmar och framlade
deras invändningar för furstinnan. Var det icke för tidigt
att våga denna djärfva kupp? Hon gaf fritt lopp åt sin vrede.
Man hade redan förspillt alldeles för mycket tid! Han gaf
efter och alla lydde. Sådan är den trogna väninnans
redogörelse. Katarinas lyder helt annorlunda. I hennes bref
till Poniatowski se vi henne harmas på Iwan Schuwalof,
»den uslaste, mest lågsinnade människa i världen», som har
vågat skrifva till Voltaire, »att en nittonårig kvinna hade
gifvit Ryssland en ny regering». Det kunde naturligtvis
inte falla Orlofarne in, försäkrar hon, att låta kommendera
sig af en sådan liten toka. Tvärtom, ända till sista
ögonblicket undanhöll man henne (furstinnan Daschkof) vetskapen
om de viktigaste saker.» Allt hade skett under Katarinas
»alldeles särskilda» ledning, på grund af en plan, som
uttänkts och uppgjorts »sex månader förut» mellan henne och
sammansvärjningens ledare. Sex månader förut! Är det
riktigt säkert? Katarina hade ju förut sagt, att hon ej
lyssnat till de förslag man gjorde henne att afsätta gemålen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free