Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
änglahufvud. Det var för öfrigt det enda änglalika hos
honom. Föga begåfvad och utan kunskaper, förde han samma
lif som sina vapenkamrater, endast ännu tygellösare; han
tillbragte sin tid med att spela, dricka och kurtisera
brunetter och blondiner. Ständigt redo till gräl och att slå
ihjäl den, som motsade honom; alltid beredd att betala med
sin person i brist på annat mynt; när som helst benägen
att sätta allt hvad han ägde på ett tärningskast, så mycket
mera som han ej hade någonting att förlora; med fasoner
som en halffull, äfven då han händelsevis ej hade smakat
en droppe; omåttligt lysten efter alla slags nöjen och ständigt
i ett tillstånd af yster uppsluppenhet; sådan var den man,
som nu skulle spela en viktig roll i den blifvande
kejsarinnans lif och, återigen med en sammanblandning af politik
och kärlek, länge inneha det andra, om icke det första
rummet i hennes hjärta. Det första tillhörde ärelystnaden. I
den skildring vi nu gjort finnes ej mycket af romanhjälten,
men heller ingenting, som kunde afskräcka Katarina. Äfven
hon hade i hela sitt lif älskat äfventyr och hade följaktligen
ingenting emot äfventyrare. Den »tygellösa oförvägenhet»,
som hon en dag upptäckt hos sig själf under ett samtal
med markis de l’Hôpital, passade förträffligt ihop med samma
egenskap hos Gregor Orlof. Det fanns hos honom något mera
än skönhet och bättre än kvickhet, han hade en
tjusningsmakt, som i Katarinas ögon länge var kanske den yppersta
af alla, som utöfvade ett slags magisk inverkan på henne,
som en dag skulle förhäxa henne hos Patjomkin och i åratal
fjättra henne vid denne enögde och skelande cyklops
obehagliga person: han hade den onde i kroppen.
Königsberg, där han legat i garnison, bibehöll länge
minnet af hans vistelse där och af hans vilda mandater i
alla riktningar. Han fortsatte detta lif i Petersburg. År
1760 fick han den afundade posten som adjutant hos
generalbefälhafvaren för artilleriet, hvilken syssla innehades af grefve
P. I. Schuwalof, kusin till Elisabeths allsmäktige favorit.
Detta gjorde Orlof bemärkt. Schuwalof hade en älskarinna,
furstinnan Hélène Kurakin, hvars skönhet allmänt
beundrades i Petersburg. Orlof blef sin nye chefs rival och slog
honom ur brädet. Detta drog allas blickar till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
