Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tschoglokofs hus i Moskwa, där Katarina bodde någon tid,
funnos inga möbler alls. Elisabeth själf hade det stundom
ej bättre. Men hon drack dagligen ur en kopp, som
Rumiantsof på hennes befallning fört hem från Konstantinopel
och som hade kostat 8,000 dukater.
Denna materiella oreda och den kejserliga yttre
glansens därmed följande förfall motsvarades af ett slags
moralisk upplösningsprocess, som, trots den raffinerade etiketten,
oupphörligt bragte själfva tronens värdighet i fara. Man
kan göra sig en föreställning därom genom följande anekdot,
som Katarina berättar i sina memoarer. Strax innan
Bestuschef genom sitt ingripande åstadkommit de förändringar
i det unga storfurstliga parets omgifning, som vi ofvanför
omtalat, hade Peter gjort sig skyldig till en förseelse, som
kan ha bidragit till att rättfärdiga, om icke framkalla,
kanslerens stränga åtgärder och förmått kejsarinnan att gilla dem.
Det rum i storfurstens våning, där han ställde upp sin
marionett-teater, stod genom en dörr, som vid det unga
hofvets inflyttning bommats igen, i förbindelse med en af
kejsarinnans salonger. Elisabeth hade låtit ställa in ett
bord i denna salong och åt där middag tillsammans med
några personer. Det var förtroliga middagar. Bordet var
så inrättadt, att man kunde undvara domestiker. En dag,
då Peter hörde buller i denna salong, muntra, högljudda
röster och klingande glas, kom han på den idén att med
en borr anbringa flera hål i dörren. Då han satte sitt öga
till dessa öppningar, såg han kejsarinnan sitta till bords
med öfverhofjägmästaren Rasumowski, hennes favorit för
tillfället, som var klädd i nattrock. Ett dussin hofmän
höllo detta älskande par sällskap. Peter hade kolossalt
roligt åt detta skådespel, och icke nöjd med att själf njuta
däraf, skyndade han sig att ge Katarina en vink.
Storfurstinnan, som var klokare, afböjde anbudet. Hon förehöll
till och med sin gemål det opassande och farliga i ett dylikt
nöje. Det frågade han ej efter, och då hon ej ville
hörsamma kallelsen, tog han hennes hofdamer med sig, lät dem
stiga upp på stolar och pallar, för att de skulle se bättre,
samlade en hel teaterpublik utanför denna dörr, bakom
hvilken hans välgörarinnas vanära förevisades. Historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
