Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 68. Det sista fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
av den nästan heliga vördnad med vilken det nya namnet
uttalades, säger hon spydigt.
Skaffa gärna specialutbildning i partiskolor om vi ha råd att
få dem, men låt oss instämma i Frans Severins uttalande ”att
kulturen icke är något socialistiskt problem, utan även i vår
tid ett mänskligt problem, vilket det naturligtvis i högre grad
blir då klasskillnaden är utjämnad”. Inga andliga
tvångströjor, inga skygglappar för själen för att stäcka synvidderna!
Släpp in ljus, vetande och sol!
Så långt Kata Dalström. Om man undantar hennes
förnekande av den andliga kulturen såsom en överbyggnad på den
materiella och ekonomiska samhällsbyggnaden — växelverkan
härvidlag förnekar dock ingen marxist — finnes intet som icke
en marxistisk socialist kan underskriva. I vissa fall är hon en
vida bättre marxist än sin motståndare och ibland (se t. ex.
betonandet av elektricitetens betydelse) är hon också en vida
bättre leninist. Hennes inlägg har en ovanlig resning, fullt av
klokhet, erfarenhet och praktiska synpunkter. Nerman i all
sin formella elegans och lysande florettkonst verkar
kammarlärd teoretiker och världsfrämmande orientalisk filosof vid den
gamla Katas sida.
Ture Nerman blev emellertid icke svaret skyldig. I detta
slår han onödigt hårt och blir ofta personlig, men bevarar dock
i det stora hela en aktningsfull ton, om man undantar en del
plumpa hänsyftningar på Kata Dalströms buddhistiskt och
teosofiskt religiösa tro. Han börjar med en påtaglig reträtt. Han
har icke alls bekämpat allmänbildningen. Den revolutionära
kulturkampen är icke alls ensidig. Kommunismen som
livsåskådning innesluter allt det bästa även av föregående
kulturepokers innehåll. Men, tillfogar han, det viktigaste just nu är
icke en slapp bædekerbildning i all möjlig borgerlig strunt
utan en bildning baserad på insikt om nödvändigheten av
system i världshushållning och världskultur, av solidaritet och
hänsynslös vilja till mänsklighetens befrielse från kapitalismens
fysiska och andliga förtryck. Nerman avvisar beskyllningen
— 490 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
