Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria - 54. Storstrejken bryter ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria
närda önskan att söka krossa den svenska
fackföreningsrörelsen. Konflikter seglade upp inom byggnadsindustrin,
bygg-nadsämnesfabrikationen, pappersmasseindustrin,
herrkonfek-tionsbranschen, vid porslins-, pitpropps- och
flottningsindu-strierna m. fl. Arbetsgivarna, som blivit allt mer nervösa,
proklamerade den ena lockouten efter den andra, ofta i ytterst
provocerande form. Emellertid lyckades det genom
fackföreningsledarnas fredsvilja att avveckla flera av de större
konflikterna och endast några smärre återstodo, då
arbetsgivar-generalerna plötsligen smällde till. Av landsorganisationens
150,000 medlemmar voro sommaren 1909 blott 7,000 i konflikt,
därav mer än 5,000 genom arbetsgivares egna offensiva
lockouter, då den stora kampen började.
Arbetsgivarföreningen tog genast till stora klubban. ”Det
bränner som järn i deras händer, de äro galna av lust att slå
oss sönder och samman”, förklarade Kata Dalström i ett
föredrag. Den fjortonde juli avlämnades krigsförklaringen. Den
gick ut på en generallockout mot den svenska arbetarklassen.
I första hand skulle 8,000 arbetare inom trävaru- och
textilindustrierna kastas ut i svält och umbäranden, i en andra etapp
järnbruksarbetarna och i en tredje etapp återstoden av alla hos
Svenska arbetsgivarföreningen sysselsatta arbetare eller inalles
163,000. Dessutom varslades att även Verkstadsföreningen och
Centrala arbetsgivarförbundet skulle deltaga i striden. Den
kapitalistiska krigsförklaringen väckte en allmän förbittring
inom hela arbetarklassen och oroade även den småborgerliga
opinionen.
”Våra fiender ha mist vettet, må vi se till att hålla huvudet
kallt. De tro, att de som kavallerister skola kunna rida ner oss.
Men vad som icke lyckades för Bismarck och kejsar Wilhelm
gent emot de tyska socialisterna, ska inte lyckas för deras
efter-apare i Sverge! Må de draga sitt svärd. Vi ha också vapen.”
Så sade Kata Dalström i ett föredrag efter lockoutförklaringen.
Det häftiga överfallet framkallade hos arbetarna en
obetvinglig föresats att med alla till buds stående medel försvara sig.
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
