Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 49. Den första storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare
med i massaktionen, har om dessa dagar en gång yttrat, att de
voro fyllda av en intensiv spänning, att de gåvo deltagarna ett
intryck av en utomordentlig kraft och makt hos de djupa leden,
att de verkade besjälande och upplyftande på ett nästan mystiskt
sätt och att de slogo borgarklassen med förvåning och en
dunkel skräckkänsla. På henne själv verkade de i allra högsta grad
inspirerande.
Arbetsnedläggelsen var mest omfattande i Stockholm, där all
industriell drift låg nere, alla droskor och spårvägar inställt
trafiken, inga tidningar utkommo. Från strejkledningen
utsändes varje dag ”Meddelanden”, det vill säga en tryckt skrift om
strejkens förlopp och rösträttsfrågans läge i riksdagen. Eljest
trycktes endast riksdagsprotokollen över rösträttsfrågans
behandling. Även belysningsarbetarna strejkade, varför staden
nattetid låg i mörker och riksdagsförhandlingarna ägde rum vid
skenet av oljelampor och stearinljus. Slottet, riksdagshuset på
Riddarholmen, ja, hela denna holme voro avspärrade med
polistrupper, starka militärförläggningar voro utplacerade,
garnisonen förstärkt. Under strejkdagarna cirkulerade allehanda
rykten, som vunno mer eller mindre tilltro, såsom att Branting
fått slaganfall i riksdagen och avlidit, att Adolf Hedin blivit
sjuk, att Kata Dalström ånyo häktats av polisen, att kungen
flytt och så vidare. Storstrejken fick i själva verket ett
synnerligen lugnt och fredligt förlopp. Dess centrum i Stockholm
var det nya Folkets Hus, vars lokaler voro fyllda av folk och
vars stora hall rymde tusentals människor. Att dessa dagar
tala till folket var som att bevista en gudstjänst, sade Kata
Dalström. Alla voro också nyktra och ordentliga, ty all slags
utskänkning och spritservering var av myndigheterna förbjuden.
Kata Dalström, som hade en icke ringa andel i storstrejkens
tillkomst, kände sig ^synnerligen tillfreds. Hon kom och for
som ett yrväder, hon besatt en energi och hänförelse över
vanliga mått, hon entusiasmerade oss alla, ibland tog hon oss i
famn och dansade runt med oss i pur glädje, säger en av hennes
stridskamrater från denna tid.
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
