Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 40. Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Kaia skildrar sin forsla resa genom lappriket
undantagandes försvarsarbete, förstås. Man är däruppe
förbittrad över att bolaget tillskansat sig så enorma jordområden
nere vid stationen och Kirunaberget, där all rörelse
koncentrerats, och att ”staden” fått sig anvisad mark flera kilometer där
bortom. Det ser ut, som om bolaget räknat ut, .att man
härigenom skulle kunna förhindra de arbetare, som vilja och kunna
förskaffa sig egna hem, att göra detta. Är denna taktik klok
häruppe i ödemarken? Behöver Sverge ej en fri och
självständig befolkning som utpost på en av landets viktigaste
fram-tidsplatser? Är det meningen att bolagen med sina
pullman-städer skola ödelägga utvecklingen och förvandla de största
industricentra till döda punkter, där allt självständigt liv
förkväves och massorna föras till och från arbetet som en
fårskock? Kampen för friheten vai’ hård i Malmberget, men
seger vanns. Är det för sent häruppe? Kiruna med sina
ofantliga resurser och utvecklingsmöjligheter skulle kunna bli ett
kulturcentrum av största betydelse, men i ett egoistiskt och
trångbröstat bolags våld torde det bli motsatsen.
En olycka är även, att Kiruna i kommunalt hänseende hör
under Vittangi, som ligger 8 mil därifrån. Helt naturligt kan
ej nybyggarfolket resa dit, utan på stämmorna avgöres allt av
bolaget och prästen, såsom det för resten under fyrkväldets
spira är litet varstans, småfolket hålles utanför! Ja, man blir
förbittrad, bara man tänker därpå! På onsdagen, då vi kommo,
var vädret det härligaste, sedan fingo vi snö och dimma i massa.
Det var, som om man kommit in i köldens och möikrets rike,
och vi hade ända till 20—30 graders köld. Jag ville även gärna
se mig om litet, men min beramade färd upp på Kirunas topp
måste jag slå ur hågen. I stället gick jag ner till stationen,
under det Kramer och Lundberg sökte kravla sig upp på
Kiruna på alla fyra för att få tag på en del av arbetarna, som
de kändei Ej ett spår syntes dock vare sig av Kiruna eller
Luossavaras fjälltoppar, så disig var luften. Jag skulle söka
få tag i några minnen här uppifrån, jag gick därför till Grens
proviantförråd, där jag köpte mig en väldig rallarhatt med
— 269 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
