Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frun emanciperar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alva: Låt bli att vara spetsig, — det år
bra skrifvet, säger jag. (läser) Ingeniörskan kom
och öppnade. Hon var ung ännu, men hårdnad i
det äktenskapliga lifvets allvarsamma skola.
Hennes drag hade något af det där svikna, som är så
betecknande för unga hustrur i allmänhet. Hennes
mörka hår var upplästadt utan det koketteri, som
missledda hustrur så gärna begagna för att värka
retande på sina män. (talar) Ja det ska Gud veta
att jag inte vill värka retande på dig! (läser) Hon
tog sin väninna under armen och förde henne in i
salen. Där var det ej städigt. Ty den slarfvige
mannen skräpade öfveralt med sitt ritpapper. Och
så hade han förbjudit sin hustru (talar) Hör du ? (läser)
så hade han förbjudit sin hustru att röra vid hans
arbetsbord, eller att ordna det. (talar) Det har hon
alldeles rätt uti! (läser) Han skulle kantänka ha sina
saker, där han själf lagt dem. Och ändå kunde han
under hela timmar söka efter en förkommen ritning
till en skruf! (talar) Ja — precis sådan är du! —
(läser) När de satt sig tog den unga frun Elisas
händer och såg henne allvarsamt in i ögonen. — Du
vet, sade hon, att min man inte kan tåla våra
vec-kosammankomster här och han har försökt förbjuda
mig att se er här i kväll. Men jag har lugnt och
allvarligt förklarat att detta är äfven mitt hem.
Och därför — välkommen! Utan dig, Elisa, skulle
jag hjälplöst sjunka ner i det äktenskapliga
slafve-riets dy.
Hon hade tårar af värklig rörelse i de sköna
ögonen. Det ringde åter. De kommo flera och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
