Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt lagbundet att grupperingar som saknade politisk
relevans sjönk från politiskt till prepolitiskt handlande. När Bucharin
förlorat striden då hade han faktiskt meddelat sina anhängare inom
Komintern att nu återstod blott den individuella terrorns och
konspirationens väg. Detta brukade senare propagandistiskt förnekas av
de officiella ideologerna men var historiskt belagt. Det var för
övrigt de resonemangen som några år senare skulle föra Bucharin i
döden och som — oavsett de specifika anklagelsers riktighet eller
falskhet för vilka han dömdes — också legitimerade hans avrättning.
Om man nu erkände praktikens avgörande betydelse då måste man
också inse att praktiken faktiskt var CIA och diversanter och att
denna framgångsrika praktik reste allvarliga teoretiska frågor. Det
hoppade inga djävlar ut ur historiens maskineri och frågan om de
personer som kunde användas av CIA kunde användas för att de var
degenererade eller onda eller förbryterska eller skamliga var inte av
intresse. Det som var av intresse var att de kunde användas.
Den teoretiska förklaring som Pravda hade givit innan Stalins
död var dock inte tillräcklig. Än värre blev det senare när även
denna teoretiska förklaring upphävdes och partierna tvangs att gå
längre och längre i moraliserande i stället för analyserande riktning.
Till slut återstod då blott den tjugonde partikongressen och det
märkliga spelet från förstesekreterarens och hans närmaste umgänges
sida samman med State Department och därefter de stora skoven i
Polen och Ungern.
Det måste, menade Karl Zweiling, finnas möjligheter att förklara
detta skeende på ett sätt som inte innebar en advokatyr eller ett
metafysiskt försök att få verkligheten att stämma med teorin utan som
ur praktiken formade en teori om praktiken. Han menade också att
han funnit svaret och att detta svar — hur svåracceptabelt det än var
— dock hade gett honom möjligheter att forma en framgångsrik ny
praktik som sedan fört till en verklig politisk förändring och inte
bara till en teoretisk nyformulering. Den senare var inte riktigt
politiskt möjlig för närvarande. Dock dess element var offentliga och
kunde öppet diskuteras. En framtid skulle med säkerhet nå den
allmänna formuleringen på ett nytt sätt.
Den fråga som skulle besvaras var alltså vilken social bas denna
politiska utveckling hade till grund. Det funnes nämligen blott två
möjligheter; antingen acceptera tanken på att historien var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
