Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - C:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling i våra länder visat en hel provkarta på olika socialt inadekvata
reaktioner.
Att vi ser och kan värdera dessa reaktioner som inadekvata
hindrar inte att de för stora medborgargrupper tyckts vara väsentliga.
Man kan göra jämförelsen med de olika millenaristiska rörelserna
under den industriella revolutionens första fas. I denna den tekniskt
vetenskapliga omställningen inför de nya uppgifter tillväxtens
gränser ställer oss uppstår personliga krisförhållanden med stark
känslofärg.
Det mest framträdande kännetecknet på den nya tekniskt
vetenskapliga omställning som utgör det enda möjliga svaret på hotet
mot vår existens blir en systemets egenrörelse som innebär att det i
en ständigt levande process skalar av sig allt det som hindrar eller
fördröjer dess utveckling och förändring. I takt därmed förändrar sig
det nya postindustriella tekniskt vetenskapliga systemet till ett
alltmer stabilt självreglerande system som inte bara tillsynes utan även i
verkligheten förhåller sig autonomt inför de befolkningselement som
utgör dess material.
Med djup inre ångest har många reagerat på vad de upplevat som
att de berövats sitt värde. Även under industrialiseringens första fas
var det dock så att människan var produktionsprocessens
huvudaktör. Ja, skeendet legitimerades med människans behov och hennes
friheter. Det är inget orimligt antagande att de flesta européer även
under stora krisperioder som under världsdepressionen i början av
trettiotalet eller mitt i världskriget på fyrtiotalet dock upplevde sig
själva som historiens subjekt inbegripna i något stort och kollektivt
handlande. Inom arbetarrörelsen har sådana föreställningar om den
egna rollen en rent programmatisk karaktär. Men också inom
ideologier så olikartade som den traditionella fascismen och den
borgerliga humanismen uppfattades den subjektiva handlingen och de
subjektiva föreställningarna som något betydelsefullt och något
bestämmande och även i vissa former något värdefullt och värdeskapande.
Rollförändringen från historiens subjekt till dess materia enbart
har inneburit att stora grupper bland befolkningen ju lever ut sin
inre ångest i oförnuftiga men symbolmättade massrörelser. Man kan
hänvisa till sådant som aktionen för vita cyklar i Amsterdam eller
de stora folkuppbåden kring de gamla almarna i Stockholms centrum
eller den folkliga kulten kring graven för den student som brände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
