Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
för att rapportera min ankomst och meddela henne
de dispositioner jag vidtagit och — skratta inte åt
gubben! — mitt gamla hjärta värmes ännu då jag
påminner mig henne. Så fager, så hjärtegod, så
anspråkslös var hon!
Hon förklarade sig nöjd med allt.
"Sätt er nu ner och låt oss prata", sade hon
småleende. "Berätta något om er själf!"
Berätta om mig själf? Stackare, hvad hade väl
jag att berätta om!
Hennes vänliga och okonstlade sätt gjorde mig
emellertid helt trygg till sinnes. Jag talade om mitt
enkla hem däruppe i Norden, om min barndom och
ungdom och om mitt lif som krigare, men hade
egentligen icke mycket att förtälja. Men det lilla hon fick
veta tycktes intressera henne. Därefter föll samtalet
på svenskarne och deras forna segerrika tåg här och
där i Europa, på Gustaf Adolf och Carl den tolfte,
och ett par timmar hade väl gått då jag tog afsked
och visiterade posterna.
Ja, en hvar kan lätt tänka sig hur det gick.
Hon var ung, rik och förtjusande vacker och sin egen
herre till på köpet; jag var ock ung och såg väl
inte så fasligt illa ut den tiden, kan jag tro. Men
kriget och dess växlingar kastade flera än oss två
hit och dit!
Det går fort i fält, man har inte tid till långa
krumelurer. En vecka hade knappt gått, förrän jag
en afton, glömsk af den ofantliga skillnaden i börd
och samhällsställning emellan oss, föll till hennes
fötter och bad henne för Guds skull låta mig få draga
mina färde, eljes ginge det rakt på tok. Jag var ju
en fattig, ofrälse karl, inte ens officer! Det ginge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
