Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
var hon, men präktig såg hon ut med sitt ljusa hår
och sina blå ögon.
Och gammelmor? Ack, nu kom väl ändå det
svåraste och tyngsta! I nära fyrtio år, dag ut och dag
in, hade hon besökt sin ladugård; hon kände dem
alla, dessa bruna och brokiga kor, som under åratal
fyllt hennes mjölkstäfvor, hon visste huru mycket
de mjölkade hvar och en, huru länge de stodo i sin,
huru många kalfvar de fått, åh, hon kände dem så
väl! Och nu skulle det ta ett slut! Aldrig mer
skulle hon få något att säga, hennes ord skulle ingen
mera bry sig om, ingen!
Hon strök dem sakta öfver ryggen till afsked,
den ena efter den andra, hon smekte Gullkrona,
Blomster och Majros, och Bläsan och Dockan och
Hjärta och allesamman, och deras stora, vänliga,
dumma ögon sågo på gammelmor. Hvad ginge väl
åt henne, som ibland torkade sina ögon med
förklädet?
I sina kättar hoppade några brokiga kalfvar och
slickade vänligt kvinnornas händer med sina
slemmiga tungor; i den stora, rymliga fårkätten dansade
skygga, ulliga får och blickade hotfullt ett par
baggar med djärft krökta horn.
o
Ah, det var en rik gård och Annas hjärta slog
högt af fröjd öfver all den makt, som nu lades i
hennes unga hand. Hvad brydde väl hon sig om
gumman? Hon var ju gammal och kunde väl behöfva
komma i ro.
De kastade en blick in i foderhuset, där doftande
hö reste sig i stora stackar, och så gingo de då
tillbaka igen, öfver åsen och ned på andra sidan.
"Du ska väl se alltihop medan vi hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
