Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter honom. Men jag går upprat. Ibland faller jag,
men jag reser mig alltid upp igen.
Det är en underlig syn. På alla sidor ligger snön
och tystnaden, och genom den kryper mannen och
kvinnan och den främmande mannen, som är främst.
På båda sidor om solen är där solvargar, så att det
är tre solar på himlen. Rimfrosten är som
diamantstoft, och hela luften är mättad av det. Nu hostar
kvinnan, och hon ligger stilla i snön, tills anfallet är
över, och då kryper hon vidare. Nu ser mannen framåt
spåret, och hans blick är omtöcknad som av ålder, och
han måste gnugga sig i ögonen för att kunna se den
främmande mannen. Och nu ser främlingen sig
tillbaka över axeln. Och Sitka Charley, som ännu står
upprat, faller kanske omkull och reser sig igen.
Efter en lång stunds förlopp kryper den främmande
mannen inte mera. Han reser sig långsamt och vaggar
fram och tillbaka. Han tar av ena vanten och väntar
med revolvern i handen, och han vaggar fram och
tillbaka, medan han väntar. Hans ansikte är bara skinn
och ben och alldeles svart av förfrysning. Det är ett
hungrigt ansikte. Ögonen ligger djupt inne i huvudet,
och munnen grinar mordlystet. Också mannen och
kvinnan reser sig och gå mycket långsamt emot honom.
Och runt omkring är snön och tystnaden. Och på
himlen stå tre solar, och luften skimrar av diamantstoft.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
