Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoppade deras strumpor och gjorde deras kläder i
ordning.
Det förekom varken kiv eller småaktigt gräl i den
lilla stugan, och de talade ofta om hur lyckligt det
var, att de passade så bra tillsammans, Hans Nelson
var en trög och godmodig karl, och Edith hade för
länge sedan vunnit hans obegränsade beundran genom
sin förmåga att dra jämt med alla människor. Harkey,
en lång, skranglig Texasbo, var trots sin dystra
läggning en ovanligt välvillig och godmodig man, och så
länge man icke bestred hans älsklingsteori om att
guldet växte, var han rätt användbar som sällskap.
Stugans fjärde invånare, Michael Dennin, var irländare
och bidrog mycket till att hålla de andra i gott humör.
Han var en stor, kraftigt byggd man, som kunde bli
alldeles rasande över småsaker men i verkligt kritiska
situationer hade ett aldrig svikande gott humör.
Stugans femte och siste invånare, "holländaren", var
föremål för alla de andras kvickheter, vilket han inte hade
det minsta emot. Han kunde till och med göra sig
omak för att få de andra att skratta på hans egen
bekostnad, om han på detta sätt kunde göra livet lite
mera glatt. Det föreföll som om det var hans mål i
livet att skapa skratt. Ingen allvarsam tvist hade
någonsin stört det goda förhållandet, och nu då var och en
hade sextonhundra dollars som resultat av det korta
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
