Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tyst, jo det skall jag visst; hon sköt en af
de purpurfärgade sammetskuddarna under sitt hufvud.
— Nå, så kan vi ändtligen fä börja då. Häll
på nu och rulla sâ en ny cigarrett åt mig. Kanske
vi ha de andra här bäst som det är. — Hu–––-
Hon ryste, då den kalla gipsen berörde hennes
bröst.
— Så, rulla nu cigarretten och tänd den åt mig.
Min Gud, så bakvändt du bär dig åt, Ivar, nej, jag
ser nog, att du inte mår bra, ditt ansikte år lika
hvitt som gipsen, och så förfärligt allvarsamt. Och
du som ändå kan vara så glad.
Hon blossade kraftigt på cigarretten:
— — Mins du månskensaftnarna på Bièvre, mins
du, hur glada vi voro? Din kanot låg bakom gobelinsfabriken,
vi smögo dit utför de smala gatorna
i de gamla kvarteren, där månskenet låg hvitt som
snö, och vi gledo nästan ljudlöst på de tysta kanalerna
och drömde oss till dogernas stad. Mins du,
att du lofvade mig en resa till Venedig, Ivar?
— Hvarför tala om det nu?
— Tänk en sådan brumbjörn du är, man kan
väl tala om, påminna sig gamla tider.
— Det vore bra, om du inte talade om detta nu.
— Hvarför det? — Trefliga minnen. — Vet
du, Ivar, Oswaldo har inte alls något sinne för sånt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
