Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatt och hvita rock med röda ryggsömmar, håret
hänger tätt och svart öfver den broderade ståndkragen,
och hans vemodiga ögon se med skogsbons
tungsinta, inåtvända blick långt öfver de lifliga,
färgrika grupperna omkring honom. Hans ögon
söka mot gårdens lilla omålade veranda, där flera
unga karlar omsvärma någon, som tyckes uppta
hela deras uppmärksamhet.
Inte underligt häller. Ol Per Larsons enda dotter
Marit har i dag på morgonen hemkommit från
folkhögskolan, och man täflar om att få föra henne
i dansen. Erik ser hennes brunröda flätor glänsa
mellan de knoppande kaprifolierankorna. Hvem
skall bli den lycklige, som får hålla hennes hvita
hand, som ännu ej smakat arbetets möda, i sin
hårda näfve, ja hvem? Erik får en brännande lust
att veta det, stråken dansar öfver strängarne i en
yrande polska. Då höres handklaveret ute från
sjön, hånande och gällt utmanande, och allas ögon
vändas dit, och det blir kapplöpning ner till bryggan.
Minsann är det inte Abyfolket, som kommer,
och Strömmen — är han också hemkommen nu?
— Snart skall båtkölen skrapa mot strandstenarna
och brutalt skära sönder det spegellugna vattnet,
hvari den välbyggda gården eftertänksamt speglar sig.
Marit har blifvit ensam för en stund där uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
