Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
åter skall bli ljust och rikt. Du har en förmåga
av förstående och samkänsla, som är underbar.
IRENE:
Har jag verkligen det? Mera än flertalet?
FRU GRIP:
Du kan inte jämföras med någon. Jag har
hela mitt liv förut sökt sympati, men alltid
förgäves. (Med vemod): Vad jag var ensam förr.
Ibland om vinterkvällarne kunde jag stanna
framför fönstret och dra undan gardinerna för
att se ut över staden. Där låg den utbredd
i mörkret, med sina ljusrader som speglade sig
i vattnet, och vinterhimeln ovanför. Sådana där
kvällar kunde vara underbart sköna, men di
var så kalla. När jag började frysa in i själen,,
då var det slut med mig. Ocb när månen kom
fram — — Det starka, blåvita månskenet
skrämde mig. Jag blev liksom overklig i en overklig:
värld. Jag såg på de små människorna där nere
— — Vad hade di stackarne i skapelsen att
göra? Jo, bländas och frysa.
IRENE:
Ett starkt månsken kan verkligen vara hemskt.
Månen gör av jorden en isvärld som sig.själv.
FRU GRIP:
Jag kunde ligga vaken om nätterna och rysa.
för liyets förfärliga grymbet. Jag tänkte på
tillvarons gåta — på världsalltets myriader
varelser, som ingen bryr’sig om, och som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
