- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
150

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Från Dane Kempton till Herbert Wace

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då ännu var grå. Detta antagande strider ej mot
vetenskapligheten, ty vad som är sant om oss måste
ha haft en begynnelse, och känslan kan lika litet som
tillvaron ha uppkommit genom spontan alstring.

Det finns i naturen en avgjord dragning till rättvisa.
Det var den lära Huxley predikade för Kingsley en
vecka efter hans sons död. Sorgen hade förmått
honom att blicka in i sig själv, och under detta inre
uppror skapade han sig en trons och glädjens filosofi!

Vår lön står i förhållande till vår lydnad för lagen i
dess helhet, både den andliga och den fysiska.
Naturen för bok och betalar villigt livets skulder i varje
minut. Och min tro vill höja sin röst, då jag hör dig
ropa skam över kärlekens lycka. Det måste vara ett
godt, detta som är så rikt på glädje! Du stämplar
det som sinnlig njutning, men all njutning hör till
sinnena, och om Darwin, då han slutat »Människans
härkomst», icke erfor en känsla av verkets
ofullständighet och en förtärande längtan att få fortsätta
arbetet, så var han glad på ett mänskligt sätt, med
sinnena och genom känslan. Darwins högsta ögonblick
kan ju ha inträffat vid ett helt annat tillfälle. Vad
kunna vi veta om de fullkomningens ögonblick som
inträffa i en annans liv? Vi kunna blott med Huxley
veta att våra hjärtan klappa livligare då vi anslå ett
harmoniskt ackord och visa lydnad för »lagen i dess
helhet», och att vårt hjärta klappar livligt då vi älska.
Det är Naturens sätt att visa sitt gillande. Å, vad
kärleken är stark och hur underbara äro ej dess
belöningar! Vilken känsla av utveckling den skänker,
till och med i sina nederlag, vilken glädje dallrar ej
i dess gråtkvävda strupe!

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free