- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
28

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Från Densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tre fjärdedelar av mänskligheten. Jag har sett
vålnaden av en dröm i dag — jag såg den, sedan jag sett
själen brista — och Carl och jag försvunno i mörker.
Vi och vår kärlek upplöstes till ett intet inför en
tankebild. »

»Dina drömmar, Barbara, kunna inte gå upp mot
ditt liv.»

Vi sågo länge på varandra. Hon visste att hon
var en lycklig kvinna, men i dag hade spöket
uppenbarat sig, och ingen höll för hennes ögon, och hon såg.
Till och med hennes liv fjdlde ej måttet, till och med
hennes hjärtas kärlek var lam. Sådana ögonblick
av klarsynthet förekomma i lyckliga mäns och lyckliga
kvinnors liv. Barbara läste om världens åsikter och
om vad världen gillar, och i det hon ogillade detta
började hon tvivla på sig själv. Kanske hon också
borde vara mindre säker? Kanske hon också hörde
till fariseerna?

»Hur kan jag veta det, då jag ser så många själar
brista?» frågade hon. »Kärleken är säker»,
förklarade jag och lade handen på hennes panna. »Ja,
käre vän, Carl och jag äro säkra», sade hon med ett
dämpat skratt som hade en underton av gråt, »vi
tvivla inte alls på oss själva, men ibland — som
nu i dag — känner man sig sargad av världens vassa
tänder, och en förtvivlan ilar genom ens ådror och
förblindar ens ögon, och så kommer en stor klarhet midt
i den bittraste ångesten.»

Jag hörde och förstod henne, och mitt lijärta slog
våldsammare än det gjort på länge. Tänk, Herbert,
att vara femtiotre år och ännu ung! När var det jag
sist skalv av glädje? Ack jo, den gången hade somma-

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free