Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - »Söndagsbarnet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl, sedd af ingen, sorgens natt
dräpt en vacker dag hans hjärtas ljus i lifvet. —
Just den enda själ, han ärat med en bön:
»blif min egen, du, så blir mig världen skön!» —
denna enda bragte honom kvalens grymma lön
för allt kärleks guld af fulla händer gifvet. —
— Hans lif blef natt. —
Likväl, blinda, — som i glans af sol, —
vi på tunga bördan jättestenar lade.
Utan knot och sviktan skänkte han sitt stöd. —
Blott vid skugglik aning af hans djupa nöd,
enigt från oss alla högt i chorus ljöd:
»inga moln få skymma dig, du, gladast bland de
glade!
Vår skatt–vår sol!» —
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
