Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig kunnat tro mig om något godt sedan
dess. Och jag vet, att han heller aldrig
förlåtit mig riktigt förrän i dag.
Nu har jag sagt dig allt, hvad som är att
säga, och nu förstår du, att jag icke kunde
göra som Cecilia och lämna far ensam. Han
har ju ingen mer än mig nu, och om jag nu
sveke honom, kunde han icke lefva. När jag
nu skall sluta, Sigfrid, då vill jag bara gråta.
Ingenting kan jag säga dig mer, ingenting kan
jag vara för dig, ingenting har jag kunnat gifva
dig, som är likt den sorg, du får genom mig.
Jag skulle vilja sitta hos dig, när du får mitt
bref, och då ville jag hålla din hand och bedja
dig så innerligt: Sörj inte för mycket din lilla
brud! Ty det skulle jag ej kunna bära. Nu
är det sista gången, jag skrifver till dig, och
hvad jag icke säger dig nu, det får jag aldrig
säga dig. Jag har ingenting kvar mer än din
lilla ring. Den har jag gömt, så att ingen mer
än jag vet, hvar den finns. Taga fram den
ibland och se på den, det gör jag nog aldrig.
Ty inte heller det får jag nu längre, och att
tänka på dig, sedan jag gifvit mig åt en annan,
vore synd. Men jag är glad ändå, när jag vet,
att den får stanna kvar hos mig, och att den
aldrig kommer på någon annans finger, då den
icke fick komma på mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
