Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför kände sig Magnus Brandt beklämd,
för hvar gång giggen från Elfshammar nu körde
upp på Skogaholms gård. Fabian Skotte var
en dugande man, med rykte om sig att vara
ärlig och rättvis som få, men sträng och hård
sades han också vara. När hans skarpa ögon
granskade böckerna, hvilka för Magnus Brandt
städse innehållit så många hårda nötter att
knäcka, då kände denne, att han funnit sin
öfverman. Och då Fabian Skotte dessutom
dröjde med att gifva bestämdt besked, kände
sig Brandt därigenom så mycket starkare
förödmjukad. Då hände en dag, att Fabian Skotte
kom körande upp på Skogaholms gård. Det
var ännu på våren, sälgen blommade och de
första svalorna hade nyss kommit. Fabian
Skotte var högtidlig och munter på samma
gång. Han ställde piskan i tamburen, hängde
ytterplaggen på klädhängaren och trädde in i
brukspatronens rum, där han tog plats i soffan
midt emot Magnus Brandt, som med ryggen
mot skrifbordet satt i sin nötta karmstol.
Enligt sin vana gick Fabian Skotte rakt på saken.
Utan omsvep anhöll han i aktningsfulla och
väl öfverlagda ord hos sin värderade vän om
hans äldsta dotters, fröken Cecilias hand.
Magnus Brandt satt och såg på den talande,
och inom honom kämpade stridiga känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
