Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade vid minnet. En bror hade gubben Svedin
haft, och åt honom hade han anförtrott kvinnan
och barnet, när han kommenderas bort. Men
brodern svek honom och vågade sig för
smittans skull icke att besöka den sjuka kvinnan
i hennes nöd. Därför dog hon också och barnet
med henne, och därför kunde Svedin, när han
återkom, ej ens finna deras graf. Detta förlät
gubben aldrig brodern, hade aldrig velat återse
honom ens. Nu var brodern längesedan död,
men fast skjuts kom för att hämta, for gubben
icke till broderns dödsbädd. Ensam satt han
som förr och sände bygden rundt, långt
utanför bygden också, målningar, kärfva och
okonstlade som han själf var.
Men kom gubben att tala om denne sin
broder, då tog Karin ned fiolen. Gubben lät
henne råda och böljade spela. Sjunga kunde
icke gubben Svedin, därtill var hans röst allt
för skroflig och hes, och visor kunde han inga.
Men han kom ihåg de gamla danserna och
marscherna. Han kom ihåg, hur det spelades
på bondbröllopen både vid måltiderna och
under dansen. Slåttermarscher kunde han
också, som nu längesedan äro glömda. Dem
spelade han för Karin, när hon bad vackert, och
var gubben riktigt mild, kom också
strömkarls-låten med och sist långa, underliga tongångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
