Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än af fadern, systern, prästen och alla
guvernanterna tillsammantagna. En underlig
blandning uigjorde måhända den art af bildning,
liten Karin på detta sätt förskaffade sig. Den
var sammansatt af en god del bondepraktika,
mycken vidskepelse, sagor, sägner, visor och
skrock. Men öfver allt detta låg något
mänskligt sundt och sant, som gjorde henne glad och
duglig för det lif, hvilket hon icke kände, men
hvarcm hon dock på dessa omvägar fick
vinkar, som icke voro att förakta. Månget
förtroende fick hon mottaga, enkelt och naivt af
både gamla och unga, om hvad de fröjdats åt
eller sörjt öfver under ett händelsefattigt lif,
där dock de stora krafterna kärlek och död
spelat in. Lefvande människor talade till henne
välmenande och direkt, och mången gång hade
Karin på så sätt, så barn hon var, stått
människor nära, när sorgen drabbade dem, eller den
stora glädjen kom. Allt detta hade hos henne
fallit i en fruktbar och god jordmån, och
därför var Karin, hur ensam hon än gick, rikare
än hon visste.
Men bland alla andra, hade Karin ändå en
vän, som vid denna tid var hennes allra bästa.
Han hette gubben Svedin. Gammal soldat var
han, och borta i en stuga i skogen bodde han.
Ensam var han också, och bara ett ben hade
5. — Karin Brandts dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
