Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhoppningen att själf blifva skriftställare och
en gång höra sitt namn nämnas vid sidan af
Kellgrens eller Thorilds, de båda antagonisterna
i hans ungdoms litteratur, dem Magnus Brandt,
hvilkens lynne var mera smidigt än produktivt,
älskade lika högt och enligt den åskådning,
han gjort sig, betraktade som bildningens heroer
inom den svenska vitterheten. Om så var, kom
han aldrig längre än till uttalandet af denna
tanke. Tjt vid första försök, han gjorde att
framlägga en så äfventyrlig plan inför fadern,
råkade denne i ett sådant raseri, att sonen
aldrig vågade återkomma till ämnet.
Gamle Ulrik Ferdinand Brandt var
nämligen en sträng herre. Intet var honom mera
främmande än boklig lärdom och vitterhet.
Gustaf III och lifvet vid dennes hof, hvilket i
öfverdrifna skildringar nådde till skogsbygden,
hatade han med styrkan hos en gammal svensk
af spartanskt snitt, hvilken själf gick klädd
i vadmal och med knölpåken plägade predika
rättvisa och tukt för drängar och bönder. Mot
denne fader förmådde Magnus Brandt intet,
och när fadern låg på det yttersta, gaf han
sonen egendomen i arf med sträng förmaning
att vårda den så, att när en son en gång blef
honom född, han kunde lämna den ifrån sig
med heder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
