Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
SAXON: UNDER KAM REN FÖR BRÖD
»Jag har skickat efter sonhustrun för att muntra upp
er, farsgubben», sade han.
Rädd och tveksam såg Maria på gubben.
»Jaså, är det du, barn», sade denne. »Du kommer
till ett sorgehus.»
Det lyste till i Marias ansikte, i det gubben sträckte
fram handen.
»Då passar jag alldeles utmärkt här. Jag är så glad,
isynnerhet när jag är hos Erik. Jag har ingen far, och
nu skall ni bli det åt mig i stället.»
Det var något av vårvind, hon förde med sig. Det
var i stämman något friskt, som ej ikunde undgå att värka.
»Du ser snäll ut, barn», sade gubben, i det han
betraktade henne. »Ja, det kan behövas, att en blir lite
uppkryad. Jag har varit högmodig, men så har jag också
fått knäcken med besked.»
»Hur förtvivlat det än ser ut, får man inte släppa
taget, för då går det alldeles på tok», svarade hon.
Gubbens anlete började klarna upp.
»Hör du, Erik, törs jag stryka bort de där fula
skrynklorna ?»
Och hon hade knapt talat ut, förr än hon satt sig
i gubbens knä och smekt hans panna.
Han nästan smålog.
»Ungdom är ungdom», sade han och klappade henne
sakta på handen.
»Vad var det jag sade, far?» inföll Erik, som stått
såsom stum, uppmärksam åskådare.
»Men för ali del», utbrast gubben, »hon har ju inte
fått någonting i sig. Inte får hon sitta fastande längre.
Ställ så, att Fia kommer in med lite kaffe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
