Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - De sinas hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SINAS HOPP
179
Alla hennes mödor, ali hennes otroliga flit under de gångna
studieåren voro bortkastade ...
Han kunde ju arbeta och han hade arbetat som en
slav. Varför fick ej han och hans likar för sitt arbete,
vad det var värt? Varför skulle de ha litet eller intet
och cheferna, som gjorde så litet — ja, ofta så gott som
ingenting — välta sig i överflöd? De obetalda eller
underbetalda tvingades ju till att stjäla om — om de
inte ville svälta ihjäl. Var inte det ett brott, det också,
att ställa folk i detta val? Jo, det var det!
Dagen var kall och han satt med rocken uppknäpt,
men han frös inte. Det brände i hans ådror.
Han kände i fickorna, utan att finna vad han syntes
söka. Han aftog halsduken och drog i den. Den gick
tvärt aV. Då ryckte han af sig hängslena, knöt ihop dem,
gjorde därav en snara och hängde sig i närmaste träd —
en svag liten hängask, som knappast bar honom. Och
då frampå eftermiddagen dödgrävaren händelsevis kom
till kyrkogården, hade Sven i flere timmar varit ett
kallnat lik.
Då poliskonstaplarne kommo bärandes med liket, såg
modern — vilkens uppmärksamhet fästes av ljudet av de
taktfasta stegen — ut på gatan. Det behövdes blott en
enda blick för att hon skulle förstå, huru det var.
»Jesus!» utbrast hon och föll baklänges.
Då en av poliskonstaplarne kom in för att så varsamt
som möjligt utföra sin sorgliga mission, fann han modern
döende och dottern i konvulsioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
