Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde inte följa med längre. Hans barn
växte ifrån honom. Redan tyckte han sig kunna
skönja dem högt där uppe i det blå, styrande en
flygmaskin, som fyllde hela rymden med dån
och värpte fram det nyaste skönhetsmedlet, det
nyaste livselixiret, som en höna värper små
runda vita ägg.
— Pappa! Du svarar inte.
Där var Berits bedjande lilla röst igen.
Carl-Gustaf kände en oresonlig lust att sparka
med benen och fäkta med armarna och att
skrika:
”Svara — svara! Vem är jag för att kunna
ge dig tillåtelse till något? Vem är jag? En gubbe
på några och fyrtio. Mycket snart kommer du
inte alls hit till min stol och frågar om lov. Det
är redan märkvärdigt, att du ber mig om lov nu.
Och varför skall just jag, för att jag har råkat
bli din far, ha skyldighet att vara så
omdömesgill, att jag skall kunna avgöra något, som för
dig är viktigt, med ett ja eller ett nej ?”
Men han skrek inte. Han sade inte alls något
sådant.
— Vet du, Berit, svarade han i stället lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
