Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles dylika företeelser i andra land. Hvad
«isländingasagorna» angår, saknas ej häller motsvarigheter.
Ett betydligt lån från Tristramromanerna förekommer
ju i slutet af Grettissaga (se Vigfusson, Proleg. XLIX;
Heinzel, Beschr. der Isl. saga s. 142). Ännu mera
likartadt med det här ofvan anmärkta lånet i Glúma
är ett sådant i Ljúsvetningasaga, hvilken utgör ett
slags fortsättning af Glúma och till nedskrifningstiden
ej kan vara mycket yngre. Den lilla vackra
berättelsen (Ljósv. XVI), huru gossen Guðmundr sitter hos
sin käre, gamle fostre, där denne ligger och sofver i
solskenet, huru han ser myggorna slå ned på gubbens
skalliga hjässa, förgäfves söker bortjaga dem med
handen och slutligen, på sin illfundige broder Einars
råd, slår efter dem med sin lilla yxa och sålunda
ofrivilligt skadar sin fostre, — denna lilla berättelse
(som i sagan får bidraga till motiverandet af
höfdingen Guðmunds misstro mot Einarr) är ju blott en
variant af en välkänd, ända till Pantschatantra spårad
fabel![1]
Betänkligare kan en annan invändning vid första
påseendet tyckas vara: gårdsnamnet Stokkahlaða, som
är rätt viktigt för sammanhanget i Glúmas berättelse
om Kálfs dråp, är icke diktadt, utan finnes ännu,
under formen Stokkahlaðir (se Kålunds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
