Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Dödsplomben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
radiumplomben att sända ut sin levande kraft i form
av strålar — strålar, som får diamanter att lysa i
mörkret som små solar och människokroppens
levande celler att tyna av och dö ...»
»Säg oss, Fabian, vad hade blivit resultatet, om
den där avgrundstanden fått sitta kvar i Jonas
mun?»
»I dag ingenting — i morgon och övermorgon
ingenting heller — om en vecka kanske en smula
nervös tandverk — om en fjorton dagar avgrundens
alla kval — nekros i käkben och tunga — innan
ett par månader döden, sen halva ansiktet ruttnat
bort i levande livet ...»
Det blev ett ögonblick tyst i rummet. En var
hade haft som en förnimmelse av dödens kalla
andedräkt.
»Jag tror vi nu inte behöver grubbla längre över
vad det var för ett slags mystisk ’strålsvamp’ som
i vintras tog livet av överintendenten Gadelius ...»
»Ja, nog var den framkallad av strålar alltid ...»
»Inga vitsar, om jag får be, det här är ju
ruskigt!»
Konsul Viborg torkade kallsvetten ur pannan med
den blodiga servetten och stirrade på den mitt på
bordet liggande tanden, som om den varit Medusas
huvud:
»Men — men, hur blir det med mig? Jag har ju
redan gått och burit på djävulstyget i ett par, tre
timmars tid minst?»
»Och det får du i sinom tid nog sota för, Jonas
— var lugn för det!
Henri Becquerel bar ett radiumrör i västfickan
ungefär lika länge och resultatet var efter fjorton
dagar ett styggt brännsår på magen — det var så
radiets fysiologiska verkning blev upptäckt ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
