Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
sin lilla hustru, huru vackert allting stod till-
redt i deras egna rum.
De skulle bo ofvanpå jspiofenkor Iövidakhle
stora, vidlyftiga hus; de höga, gammaldags
rummen i ståtlig svit voro den sommarqväll,
då det unga paret kom hem, fulla afblommor,
men halfmörka i det sista röda ljuset från af-
tonsolen.
Andra våningen af det stora huset lyfte
sig så högt, att man hade utsigt öfver de lägre
husen vid stranden; och fjorden låg spegelblank
och bar de små öarna och kala holmarna, me-
dan landet gled utåt lägre och lägre1i en sjun-
kande linie ner mot horizonten, som var själfva
det öppna hafvet.
Abraham älskade sin kust, och hans hjärta
svälde, då han förde sin hustru framtill det
öppna fönstret i deras matsal.
»Är det inte vackert, Clara?»
»Hvar? Hvar menar du?»
>Utsigten — hafvet — belysningen =>
»Men, kära du, här fins ju inte ett: enda
träd.»
ȁh, du lilla enfaldiga redd svar
rade han muntert och svängde om henne inåt
rummen, »är här då inte vackert; hvad ?>
»Här är ju nästan mörkt»
»Jag skall tända ljus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
