Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god otta för att icke försumma arbetet vid kvarnen, som
denna tid på året icke medgav några ledighetsstunder.
Och när äntligen allt var färdigt, då kommo
Lena och Hans åkande med flyttgröten. Och den var
så rikligt tilltagen, att den räckte i ñera dagar. Då
skulle allting beses; själva Hans kröp efter de andra
upp på vinden för att se mjölståndoma, fjärdingarne
med de inkokta lingonen och låren med bröd, som
mor Anna bakat, innan de flyttade.
Vad som dock väckte mesta förtjusningen, det
var potatislandet.
»Det här blir ju snart som en riktig herrgård»,
sade Lena, »men nu vill jag nödvändigt flytta hit
alla träd och buskar, som jag har i min trädgård,
innan vi fara till Stockholm. Vad skall jag med dem?
Vid Stordala finns ju hundratals träd av alla slag,
och de här äro riktigt mina egna. Det skall jag tala
med pappa om.»
Följden av detta samtal blev, att trädgårdsdrängen
fick ledigt en hel vecka för att hjälpa Lena med
hennes planer. Det blev ett körande med fin
matjord till Annero, ett uppgrävande i Lenas trädgård
och ett nedgrävande av träd och buskar omkring
stugan; ja, så ädla sorter av frukter och bär hade
väl aldrig förr planterats invid någon smedja. Det
var glada dagar för de båda barnen och Lena, som
verkligen genom det beständiga vistandet i fria luften
började att få ett mycket friskare Utseende än förr.
Hon livades av ett så brinnande intresse att gagna
den fattiga familjen, att all långtrådighet och allt
vemod var liksom bortblåst. En dag hittade hon på
att lägga sin dockspis ovanpå träden, när de skulle
köras till Annero. Man kunde ju mycket väl ställa
en form i ugnen på den för att gräddas, och
kaffepannan kunde nog koka ovanpå, fastän den natur*
ligtvis skylde alla tre hålen. Bäst var ändå, att den
lilla gjutna ugnen kunde sprida en smula värme,
när den var väl upphettad, och i stugan fanns ju
ingen kakelugn, bara den stora öppna spiseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
