- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
85

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ryttmästaren, som först icke märkt hennes tilltag,
ryckte till och såg sig om, men hon hade redan
hoppat ner och stod nu och plockade de utkastade
slantarne i sin ficka.

»Kasta inte pengarne åt henne», viskade Lena.
»Ropa hit henne, snälla pappa, och giv henne
pengarna i hand.»

»Kom hit, mitt barn», sade ryttmästam. Mina,
som trodde, att han ropat på henne, kom fram på
samma gång som Armida.

»God dag, Mina. Sä roligt att fä se dig igen»,
ropade Lena emot henne. »Nu är jag frisk, nu ska
vi vara tillsammans.»

Men Mina var sig icke hk. Hon såg både skrämd
och förvirrad ut.

Under tiden hade ryttmästam givit Armida en
silverslant. »Vad vill du mig?» sade han sakta.

»Jag vill säga, vem som skurit hästen», viskade
hon tillbaka.

»Nå vad vill du då, min flicka», sade rytt*
mästaren till Mina, som försökt att närma sig
Hans. »Du har nog något ärende, det kan man se
på dig.»

»Ja, jag har ett ärende till herr Hans», sade
Mina och rodnade över hela ansiktet.

»Jag vet vad det är», sade Hugo, som slutat
examinera sina blommor, och just skulle gå uppför
verandan. »Hon häller ett brev bakom ryggen.»

»Det är till herr Hans», sade Mina, i det hon
gick fram och lämnade honom det. Hon hade ingen
annan råd. »Jag skulle gå hit med det i morse, men
jag var så rädd att komma för sent till skolan, sä
att jag måste dröja, tills jag gick tillbaka hem.»

»Läs ditt brev, Hans», sade ryttmästaren, »och
kom sedan med mig in.»

Ryttmästaren såg så dyster ut, att Lena blev
rädd. Hon vågade ingenting säga, ty sådan hade
hon aldrig förr sett fadern. Hon gick och satte sig
med Mina pä trappan, som ledde upp tUl verandan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free