- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
54

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Akta hästame», sade hon. »De åro galna efter
hästar.»

»Det är bäst du ger dig in nu och lägger dig.
När kamraten kommer, sä ska jag rådgöra med honom.
Han är rik och kan kanske veta nägon råd.»

»Det måtte väl inte vara den, som di släpade
in i tältet och bundo händerna på. Han var finast
af alla åskådame. Han och hans kamrater hade
något okynne för sig, så att jag föll. Och jag hörde
dem säga, att han skulle få ligga bunden till
morgonen till straff.»

»Jag får lov att bärga hästarna», sade Olle, som
blev alldeles kuslig till mods vid dessa ord. »Jag
ska komma tebaks om en stund. I fall du kan smyga
dig ut, så hör efter, om jag är här.»

I detsamma öppnades dörren och den italienska
pojken ropade: »Armida!»

Flickan linkade fram till honom, och de försvunno
båda i magasinet.

Då fick Olle brått att lösa Zuleima, och
långsamt, på det icke deras steg måtte höras, förde han
de båda hästarne ett gott stycke tillbaka samma
väg de kommit och band dem där vid var sitt träd.
Sedan gick han åter fram till magasinet, där han
dolde sig bakom stenar och moras, som fanns på
husets baksida. Han hade god utsikt över
landsvägen, och han väntade hjärtängslig att få höra
något från Hans.

Men timma efter timma skred fram. Allt var
tyst. Pojken hade lett in hästen i magasinet, och
det enda ljud, som nådde Olle, var då och då ett
avlägset gnäggande av Zuleima, och i stället att lugna
honom, uppfyllde detta honom endast med ny fruktan.
Ingen Armida syntes till, och Olle kände sig
ytterligt ensam och övergiven.

Änteligen, just som månen steg upp över skogen,
hördes hästtramp på vägen, och hela truppen,
bestående av tre hästar, tre karlar, två kvinnor, en
pojke och björnen visade sig kommande i långsam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free