- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
17

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det. Jag är bara en liten flicka, men jag bryr mig
om smedjan», sade hon ivrigt med vänlig och rörd
stämma. »Var bara inte ledsen.»

»Hör du, min gosse», sade ryttmästaren, »du ska
inte ha s& lätt efter tårar, om du vill bli en duktig
karl. Ett hårt ord ska du lära dig att tåla, helst
när det inte är illa menat. Nå, hur var det nu med
smedjan?»

»Jo», sade Olle, som snart fick tillbaka sin
frimodighet, »det var så, att Kalle och jag tapeschera’
na en morgon i otta — bon var inte mer än tre när
vi gick, och tavlorna satte vi på mitten, och vi hade
gett’na namn da’n förut och med rätta skall hon heta
Annero efter mor.»

»Vad var det för Kallputt — du talade om då?»
sade ryttmästaren och storskrattade.

»Det är inte alls Kallputt, utan det var Kalpu
mian, för att vi skulle ha liksom en stavelse var,
Kalle och jag och Mina och Anna, mor förstås.»

»Det tycker jag var mycket vackert», sade Lena.
»Jag vill helst kalla den för Kalpumian. Ack pappa,
får jag gå dit?»

»Inte i dag, min flicka, du är för trött i dag.
Men nu får du sällskap, när du skall vila dig. Har
du din syster med dig, Olle?»

»Ja då, jag har ’na därnere på dikeskanten. Hon
får så’na fasliga blåsor på fingrame, men hon vill rakt
inte ge sig ändå.»

Ryttmästaren ledde Lena ned till diket, där de
båda syskonen arbetade; Mina satt där och klippte
ax med en stor ullsax. De hade var sin skäppa.
En liten dragkärra med en halvfylld säck på stod ett
stycke ifrån dem.

»Si, jag tänker köra hit efter halmen sedan»,
sade Olle förklarande till ryttmästaren, »men jag var
rädd för att vi skulle få våtväder, så att axena skulle
gro. Men jag tänker inte lämna kvar halmen, för
den är bra att ha i sängkläderna, och så skulle det si
så slarvigt ut på gärdena, för resten. Men jag får

Kerfitedt. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free