Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen öppet, och regnet piskade in. Hon gick fram
och stängde det, under det åskan dundrade i långa
utdragna rullader, som liksom svarade hvarandra, än
som ett häftigt anrop, än som ett svagare eko. Eva
torkade med sin näsduk af regnet, som stänkt på
kanten af skrifbordet, hon lyfte ett par böcker, som
också blifvit fuktiga, för att lägga dem på andra sidan
— såg på dem–.
»Nå, Eva», ropade fru Granfeldt, »har regnet gjort
någon skada?»
Hon fick icke något svar. Det dröjde några
sekunder innan Eva visade sig på tröskeln.
»Du ser ut, som om du sett ett spöke derinne»,
sade fru Granfeldt, »om jag vetat, att du var så rädd
för åskan, skulle jag inte ha bedt dig gå.»
Eva stod ett ögonblick tyst med händerna på
stolskarmen. Hon var mycket blek.
»Kära barn, du mår väl inte illa.»
»Nej», sade hon med en röst, som med ens
återfått den gamla sorgen i tonfallet, »men jag har tänkt,
att jag skulle tala om mina skäl–det der som
du nyss ville veta, tant. Det var kanske inte rätt, ätt.
jag kom hit, utan att du visste det förut, men det rår
prosten för, inte jag. Ser du, jag har ingen familj,
hvarken far eller mor. Jag har intet barndomshem
att minnas, intet namn, som jag ärft.»
Fru Granfeldt såg häpen på henne.
»Du sade nyss att du aldrig skulle upphöra att
hålla af mig», fortfor Eva. »Det var dyrbart för mig
att höra då, men nu vet jag, att kunde jag bara
öfver-vinna dina fördomar, kunde jag få dig att tro på min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
