- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
227

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tittade in i Evas rum, sedan de skilts åt efter maten,
klappade hon Eva på kinden och trodde att prosten
icke sagt för mycket.

Eva låg länge vaken och betraktade den
smalrandiga rullgardinen med en känsla af lycka och frihet.
Hon kunde icke förklara det för sig själf, men nu
föreföll det henne besynnerligt, att hon kunnat finna sig så
väl ensam der borta i skogen. Hon hade ju endast
kommit till en liten obetydlig stad, men lifskraften
började att röra sig inom henne, ungdomens kraf på
frihet och glädje. Hon ville icke tillstå, att i djupet
af hennes inre hade hon blifvit kvitt den känsla af
skräck och fasa, som så länge jagat hennes inbillning
natt och dag. Dagarne vid dödsbädden, den vänlighet
hon fått visa, ja den vänlighet hon verkligen känt, hade
lugnat hennes samvete, och nu var ju ändå lifvet der,
det fulla, unga, rika lifvet. Ja, hon ville kämpa för sin
framtid, för att bli stark och glad, nu sedan bördan
åtminstone till hälften var aflyftad. För sin framtid
och sin lycka–? Hvad hade prosten menat?

Rummet låg åt öster och solstrålarne började tidigt
hoppa på gardinen, brutna af skuggan från röken i en
skorsten midt emot. Eva steg upp, klädde sig hastigt
och gick ned. I förstugan stod jungfrun och borstade
en klädning. Dörrarne utåt voro öppna, sommarluften
strömmade in. Eva tog sin hatt, sedan hon fått
besked om att frukosten åts klockan nio. Hon gjorde
först ett slag i trädgården. Blommorna sågo krya och
nymorgnade ut efter vattningen, de mörka, fuktiga
fläckarne kring dem hade ännu icke torkat, bladen voro
fulla af dagg, det doftade starkt af reseda. Det var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free